Hej igen , härromdagen så bestämde jag mig för att faktiskt göra pannkaka, åkte iväg till affären och skulle handla ingredienser.. och av nån anledning hittade jag aldrig mjöl, letade igenom affären flera gången och antog sen att japaner inte använder mjöl. De hade det på en annan affär som var lite större, men denna var ändå stor som en vanlig svensk hemköp eller ica. Fick ta amerikanska pannkakors pulver istället, och köpte sirap.

När jag skulle köpa sen så visade det sig att det inte var samma mått som hemma, så när jag skulle hälla i pulvret så skulle jag tydligen ha 2 gånger så mycket som det fanns i 1 paket, men med bara hälften pulver så var smeten som en bakdeg, hur trög som helst. Var nog glad att jag inte hade rätt mått då.

Lyckades lista ut hur gasspisen fungerade, och fick göra smeten i en kastrull istället. Glad för att vi hade köpt redskap och stekpanna iallafall. Pannkakorna blev som förväntat amerikanska tjocka pannkakor. De var jätte gott fast inte som svenska pannkakor, ännu en sak som man saknar hem för.


Sen en sak som jag sett flera gånger i sverige är en affär som heter Muji, där de säljer småprylar ifrån japan, oftast i trä eller papper. Finns jätte stora sånna affärer här : )


Hittade även en gata som heter " Moa " i Shinjuku, står med både japansk text och engelsk.


Ibland blir man oxå lite rädd för japansk mat, den här t.ex. hade jag nog aldrig vågat äta. Ser ju helt sönder-möglig ut. som om den legat där sen andra världskriget. Fast egentligen är det nog bara nån bakelse ifrån japan som ser ut så.


Köpte istället tuggumi som jag sett reklam för på tågen, ser egentligen ut som en reklamfilm för kondomer men det va faktiskt tuggumi. Det konstiga var det att i paketet så hittade jag nått som såg ut som väldigt små och avlånga post-it lappar i paketet. fattade inte riktigt..


Tills robert sa att de är till för att spotta ut tuggumit i, nått som jag varit förbryllad över eftersom japaner skräpar inte ner och det finns inga soptunnor. Lösningen är då att på baksidan av förpackningen så är en extra ficka där man kan stoppa sina använda tuggummin : )


Sen för ni som undrar hur mitt tangentbord ser ut egentligen så har jag både engelska och japanska knappar på den. Så det är som att skriva på ett riktigt, förutom att å ä och ö syns inte så de får man bara veta vart de ligger, sen är det en del andra knappar som blir lite rörigt att hitta. Vissa finns inte ens.



Och till slut till den mest intressanta händelsen, det var så att vi var hungriga en gång efter en lång dag och Robert hade sett att de hade Yakitori på ett ställe vid stationen så vi gick dit, vad som mötte oss var den här jätte lilla affären som när man kom in så var det bara som en liten bardisk med några stolar brevid. Innanför stod den här mannen som var nog över 80 år och försökte prata med oss och helt imponerade över att vi inte var japaner. Berättade också att en gång så hade det kommit in 2 amerikaner..... coolt.

Vi lyckades beställa våran mat och fick Yakitori som är grillat spett, så vi fick 5 olika spett, och man undrade hur många olika sorter kan det finnas innan det blir nått som man verkligen inte vill veta vad det är för nått, jag antar att en av dem var bläckfisk iallafall.

Sen så kom det in en till i affären och då sa han ganska snabbt att det fanns utlänningar här, coolt lixom. Och för varje person till som kom in så var det alltid jag och Robert som var den stora händelsen där. De ville ju veta hur länge vi bott där, hur gamla vi var, vart vi kom ifrån ... Det var Robert som fick sköta allt pratande, för själv hade jag nog inte hängt med. Ni kan väl tänka er hur en utlänning hade klarat det i sverige när Mormor kommer och pratar gammel-svenska med dem. Ungefär sån japanska var det och själv fattade jag nog knappt någonting. Det roliga var närhan som jobbade där, hans ( vi antar att det är hans dotter ) kom in i affären. Ännu mer uppståndelse och hon ville visa upp sin engelska som hon kunde som bestod av ungefär 3 stycken fraser på engelska som "how do you do" "nice to meet you"... men ja. det var allt. Men hon tog snabbt upp telefonen och ringde hennes vännina och berättade att det var två stycken ifrån sverige där. Man förstår att det inte bor många utlänningar i det området vi bor i iallafall.